Akuten igen

I onsdags var jag inne tidigt på sjukhuset och gjorde magnetröntgen. Då fyllningen på sjukresekortet inte fungerade som jag blivit lovad så blev det taxiresa in igen. Under resan får jag sitta och hålla i ställningen jag har runt knäet då varje vibration gör ont. Gas, broms, gupp, grop, sandkorn ;) Ja typ allt känns. Väl på sjukhuset blir det rullstol, tyvärr har inte dessa rullstolar stöd för benet som man kan lägga upp i rakt läge ut i luften. Så under rullstollsresan får jag även då sitta och hålla i benet för det inte går att böja och lägga ner på fotpedalen. Jag börjar bli rätt trött och öm i benet vid det här laget. När jag kommer till röntgen kan de bara erbjuda att sitta kvar i rullstolen eller sätta sig på en stol med armstöd. Då stolen är för trång med armstöden för att kunna sitta bra så sitter jag kvar i rullstolen. Jag altinerat med att stå ibland för att försöka få bort lite smärta men det hjälper föga mycket. Vid det här laget har jag så statiskt ont att tårarna trillar nerför kinderna.

Till slut är det min tur och det känns skönt att starta med att ha ont. Då knäskålen hoppat ur led ett antal gånger innan så är jag nervös hela tiden att den ska göra det igen. Personalen på röntgen kändes väldigt orutinerade på att ta emot en patient där benet måste hållas helt stilla. De fumlade med utrustning och bökade som bara den med benet. Från början trodde de att jag skulle kunna lägga knäet i en rund halvrulle och att de sen skulle kunna lägga locket över. Nu är jag överviktig men undrade vems knä som skulle kunna få plats där när det är svullet och stort?

När jag väl kommit in i rummet och blivit inkörd i tunneln var jag väldigt tacksam för att huvud och armar var kvar utanför. Jag insåg snabbt att jag lätt skulle få lite panik av att ligga helt inne i den trånga tunneln. All heder till er som gjort det och klarat det under lång tid!

Under hela röntgen som tog ca 30 min hade jag ont i benet. De bad mig slappna av men så fort jag slappnade av så gjorde det mer ont i benet. Om jag spände musklerna skulle det tydligen påverka bilderna. Jag kunde dock inte slappna av pga smärtan så gjorde så gott jag kunde. Vi fick ta om en av bildomgångarma då det inte blev tillräckligt bra. Varje bildserie tog mellan 3-7 min har jag för mig. En av serien gjorde att hela britsen vibrerade, då fick jag kämpa för att inte börja skratta då det killade i ljumskarna :)

Röntgen strålade värme i hela knäet och det bubblade inuti. Jag låg och tänkte på hur nyttigt detta egentligen är när man inte vet hur omfattande skadorna är. 

När jag var klara fick de så klart inte säga hur röntgen bilderna såg ut men deras miner när jag frågade tydde på att det inte såg bra ut. De föreslog att jag skulle gå till ortopedakuten och se om jag kunde få svar direkt. 

Jag hade ont och var trött så det bar raka vägen hem. 

Det var skönt att få lägga upp benet i soffan och avlasta det. Sen dröjde det ca 2-3h innan smärtan tilltog och jag började se rodnad och svullnad. Jag ringde akuten och fick råd om högläge, kyla och hålla koll på rodnad. 

Sen ringde ortopedmottagningen då jag sökt dom för att fråga om jag måste in på måndag för att träffa läkare eller om ett samtal räcker. Läkaren hade sagt att jag absolut måste komma in och att det inte såg bra ut. 

Det var första indikationen jag fick på hur illa det egentligen var. Hon sa även att ligg inte hemma och var duktig nu. Är du orolig så åker du in och kollar knäet. Hon laddade mitt kort med 4 sjuktransporter med rullstolstaxi. Så slipper jag riskera att ramla igen i trappan vilket jag gjorde i måndags. 

Knät blev större och större och det började smärta mitt i knäskålen. Ringde akuten igen och de tyckte jag skulle åka in. Så ringde rullstollstaxi som kom 20 min senare. Det var en super trevlig farbror som var skicklig på att få ner mig de 2 stora trappstegen och in i taxin med rullstolen. När man inte är van att åka rullstol är det väldigt läskigt att åka baklänges eller bli släppt när man står i nedförsbacke i bilen som lutar. 

Väl framme på akuten fick jag komma in direkt och fick ett rum med säng då jag inte kan sitta på en stol och vänta. Chauffören var med hela vägen och såg till att jag kom in på rummet ordentligt innan han lämnade. Det kändes väldigt tryggt. 

Det var otrolig rush på akuten precis som sist så räknade med att det skulle ta tid. Svullnaden i benet fortsatte att öka och det började krypa ner på vaden nu. 

Efter ett tag kom doktorn och hon meddelade lite mer gällande röntgen. Det ser inte bra ut säger hon. Du har dragit av 3 leder i knät. Tre stycken? Jag trodde att jag dragit av inre ledbandet och tämjt ut det yttre ledbandet men det var tydligen mer än så. Hon sa även att knät instort sett inte sitter fast med nånting. Tur att man har skinn och fett där då i alla fall ;)

Skämt åsido så var det så klart inte roligt att få veta att det var så illa. Då sonen var med så var jag tvungen att vara stark. Jag bet mig i läppen och svalde flera gånger för att hålla tårarna tillbaka. 

Läkaren sa även att antingen blir det operation där på HS eller på SöS. Hon skulle ringa och kolla hur det såg ut med platser på SöS och skulle återkomma. Sen kom sköterskorna och skulle kolla blodtrycket i foten. Det var viktigt att inte svullnaden stoppade blodflödet till foten. De tog blodtryck i armen och satte även en blodtrycksmätare på vaden. De var då tvungna att spänna upp ställningen och komma under benet. Jag var jätte nervös så klart men de var super försiktiga så jag kände mig trygg. Blodtrycket såg bra ut tack o lov och de skulle komma igen om ca 3h för att mäta igen. 

Sen kom läkaren och meddelade att jag kommer att skrivas in på HS och sen får de se om jag åker till SöS eller någon annanstans då specialisten på SöS hade semester en vecka till. 

Vid 03 rullade de upp mig på avdelningen och trött var bara förnamnet! Fick komma in på rummet som jag delar med en annan tjej och fick äntligen sova.