Idag var dagen då Agrafferna skulle ryka. Jag har ju varit så nervös för det och pratat med kompisar och kollat vises på Youtube. Alla säger att det inte gjorde ont när de togs bort. Jag säger bara, vilket jävla skitsnack! Det gjorde ONT! Agrafferna satt så djupt ner i huden så det var knepigt att få upp dom. Det sved, stack till och var allmänt sjukt obehagligt. Jag skulle genomleva 43 st totalt. Det var såå jobbigt och jag var alldeles kallsvettig. När jag skulle dra upp byxorna så fastnade pappret. Det blödde lite i hålen efter men överlag så det mycket fint ut och såg bättre ut när de torkat rent och fixat. Jag fick massa nya bandage då de inte riktigt gått ihop längs hela långa ärret. Jag har läst också att de små stripes som de fäster ihop skinnet med gör att ärret blir finare så tiggde till mig stripes hela vägen. Jag trodde att när Agrafferna kommit bort så skulle det inte göra lika ont från skenan som tryckte. Efteråt så var det exakt samma smärta så jag får fortsätta med strumporna i skenan ett tag till. Jag filmade en stund när de tog bort Agrafferna och tog lite bilder före och efter. Sen var jag helt svettig och nästan illamående, det var en riktig pärs för mig.
Vi har tiden efter bott hos min mamma då jag som sist inte riktigt visste hur man skulle få ihop tillvaron och inte heller den här gången. Så efter borttagningen åkte vi direkt hem till oss. Matleverans har kommit och mamma har hjälpt till att förbereda för att vi ska sova i vardagsrummet. Vi är alltså då min son och jag. Så nu är det mesta på plats tack vare mamma. 2017 har varit ett dåligt år för mig på flera sätt. Det verkar hålla i sig året ut... När vi kom hem så slängde mamma in en tvätt och då pajade tvättmaskinen så klart. Jag hoppas det går att laga men jag kände bara att va fasiken, hur mycket ska ödet pissa på mig? Det var inte länge sen jag hade stopp i badrummet på övervåningen och fick ta dit rensare. Så nu drar vi ett streck över det här och går och sover för jag är redo att sova nu.