Som rubriken säger, 2 veckor sen agraffer togs bort. Jag har haft sveda och smärta efter det långa ärret.
Jag trodde att det var pga Agrafferna men det är på de 3 ställen där det inte helt läkt ihop. Det har inte helt läkt ihop där knät böjer sig som mest så där kan det börja svida plötsligt när jag ligger lite på sidan.
De övriga 2 ställena verkar ha läkt ihop för där känner jag inget.
Jag har inte ännu börjat träna rehab hos sjukgymnast. Jag har stretat och böjt lite själv då och så. Det smärtade mycket efter op-såret så därför har jag tagit det lugnt med alla rörelser. Jag har varit oerhört trött och har haft svårt att sova. Mentalt har jag stundtals varit helt utmattad vilket har visat sig i oerhört kort stubin. Jag hade någon vecka när jag hela tiden kände som om jag skulle bli sjuk men aldrig blev. Så jag har haft fullt upp med att bara vara skulle man kunna säga.
Jag hoppar fortfarande omkring på ett ben och har börjat få lite ont i axlar och rygg men det är hanterbart och snart får jag börja belasta på vänster benet så då kommer det bli bättre. Fina valkar har jag fått i händerna också som jag hoppas försvinner sen.
Den 20/12 har jag återbesök hos ortopeden och på Olmed. Olmed kommer då att låsa upp skenan i full böjning. Jag är ju inte i ens i närheten av 90-grader så det känns lite läskigt. Ortopeden vet jag inte vad han förväntar sig för status på knät. Då jag fick bastning sist när jag började träna och knät svullnade upp så mycket så kände jag att jag ville vila det och få det att kännas mer stabilt innan jag började igen. I veckan kom snön och då blir det isbana här så jag kan inte ta mig ut nu. Jag tog mig ut i tisdags på ett skolmöte men det var skit jobbigt. Jag var livrädd för att jag skulle ramla och kryckan gled iväg när jag kom ur hissen så jag satte ner det skadade benet så klart i ren reflex. Jag kände ingen smärta men hjärtat tog ju några extra skutt.
Efter det kände jag att jag inte vågar riskera att jag halkar. Även om jag skulle lyckas skydda knät så kan jag ju lika gärna lyckas att skada något annat.
Förra helgen var det bara blött ute så då kunde jag ta mig till stallet och se vår luciashow. Det kändes jätte inspirerande att vara där men lite konstigt att sitta på läktaren. Det var förvånansvärt lätt att hoppa i ridhuset i det mjula underlaget. Det var mycket skönare för hela kroppen då det sviktade. Imorrn är jag bjuden på glöggparty och avslutning med ungarna på jobbet. Jag fick piggar till kryckorna idag men vi får se hur vädret är imorrn. Jag måste kunna ta mig fram till bilen utan att drutta omkull.
Jag räknar ner dagarna till onsdag 20/12 då vänster fot åker ner i backen. Det ska bli så skönt att börja öva på att gå igen.