Äntligen har 2 veckor gått och det var dags att byta tillbaka till PCL-ortosen. Jag hade funderat innan på hur det skulle gå med Agrafferna på sidan då jag stoppat i ullstrumpor i den gamla där det gjort ont. Det gick att klämma ner benet men när hon släppte så låg trycket precis på det långa såret. Jag sa att nä det här går inte. Hon fick ta den till verkstan och bända ut den och då funkade det. 7
Ortosen är upplåst i 90 grader nu och det känns jätte läskigt precis som sist. Skillnaden nu är att jag kan ju ha sönder något om jag klantar mig. Förra gången sa alla att jag inte kunde ha sönder något mer så jag behövde inte vara orolig. Jag kunde halvligga i soffan idag och faktiskt slappna av. Det har jag inte kunnat sen op då inga ställningar funkat och testat att bulla upp med kuddar eller filtar men det har aldrig blivit bra. Det är skönt att också få ha en lätt böjning på knät nu. Till min stora glädje så testade jag försiktigt att böja och då kom jag i alla fall över 20 grader i böjning så det bådar gott.
Jag får from idag, då jag kliver in i fas 2 i rehabprogrammet, nudda golvet med foten. Även kallat PWB-Partiell Weight Barring. Jag tro inte att jag riktigt än vågar gå med kryckorna då jag är rädd att tappa balansen och lägga för mycket vikt på foten. Då jag är fruktansvärt vinglig och har noll muskler och dessutom väger för myrket så funkar intr kryckgången alls med icke vikt på foten. Jag åker därför rullstol till rehab och annat. Jag litar inte på att jag har balansen. Jag använder ett betastöd hemma och det vinglar friskt ibland när jag går med det och det har ändå 4 ben. Jag vurpade dag 3 på trappan hemma när jag skadat mig så jag är rätt nojig kring kryckgång. Såg en kille som stannade utanför olmed idag. Han hoppade ur bilen, tog sina kryckor och hoppade iväg på ett ben utan problem. Jag blir så himla avis. Jag orkar verkligen inte studsa iväg sådär utan vidare. Mjölksyran kommer efter typ 7 meter och det är verkligen sämst.
Jag ska tillbaka till Olmed om 4 veckor och då kommer skenan att låsas upp helt. Då är det full böjning som gäller. Det har jag inte haft sen innan olyckan så det känns lite nervöst. Samtidigt så hoppas jag att jag då får börja träna fullt ut mot att komma så nära en full böjning som det går.
Då kliver jag även in i fas 3 i rehabprogrammet så då tror jag att der går över till att stödja inom comfort zon. Jag hoppas det i alla fall. Det är 4 dagar innan julafton så det vore skönt om man kunde gå bättre på julen i alla fall.